straffrättskommittén, som i 7 § intagit bestämmelser om ansvar för falsk och obefogad tillvitelse, avsedda att ersätta de hittillsvarande stadgandena om ansvar för falsk angivelse, att bestämmelserna i 20 kap. 8 § nya rättegångsbalken, om kommitténs förslag godtoges, borde hänföra sig till falsk eller obefogad tillvitelse samt att likaså bestämmelsen i 19 kap. 4 § nya rättegångsbalken syntes böra avse tillvitelsebrottet. I det remitterade förslaget har visserligen brottsbeteckningen falsk angivelse återinförts, men den avser där allenast sådan angivelse till åtal som någon gör med uppsåt att oskyldig må bliva sakfälld. Vid sidan härav bibehålles för brott som omnämnas i 7 § andra stycket beteckningen falsk tillvitelse. De skäl som föranlett nyssnämnda bestämmelser i nya rättegångsbalken synas emellertid äga giltighet även beträffande falsk tillvitelse, varå åtal följt, helst gränsen mellan falsk angivelse och falsk tillvitelse understundom torde bliva svår att uppdraga. Jämväl brott som avses i 7 § sista stycket torde, där åtal följt, i fråga o.m forum och målsägares åtalsrätt böra jämställas med falsk angivelse, varå åtal följt. Med hänsyn till det sålunda anförda torde en omredigering av omförmälda stadganden i nya rättegångsbalken böra övervägas.
Justitieråden Lawski och Gyllenswärd samt regeringsrådet Kuylenstierna:
Vid bifall till vad vi under 1–4 §§ förordat skall i förevarande paragraf hänvisningen till 5 § ändras att gälla 6 §.
Justitieråden Lawski och Gyllenswärd samt regeringsrådet Kuylenstierna:
Därest i 1 och 2 §§ orden "förtiger sanningen" införas, bör i förevarande paragraf uttrycket "något som han är skyldig uppgiva" ersättas med ordet "sanningen".
Lagrådet:
Medan i kommittéförslaget de mot det remitterade förslagets 11–13 §§ svarande stadgandena begränsade de urkunder, varom där är tal, till urkunder som upprättats till bevis, har i sistnämnda förslag någon begränsning av urkundsbegreppet icke ansetts erforderlig. Det synes i anledning av denna ändring böra påpekas, att i förevarande paragrafs första stycke likvisst aldrig kan bliva fråga om osann uppgift i annan urkund än sådan som upprättas till bevis, eftersom gärningsmannens uppsåt skall gå ut på bl. a. att hans åtgärd innebär fara i bevishänseende.
Justitieråden Lawski och Gyllenswärd samt regeringsrådet Kuylenstierna:
Iakttages vad vi hemställt under 1–4 §§ – varigenom avfattningen av 1 § andras sålunda att dess sista punkt enligt lydelsen i departementsförslaget utgår – följer därav, att orden i första punkten av första stycket i 14 § "där
