använda termen ämbetsstraff – särskilt om den sammanställes med den i 2 och 3 §§ förekommande beteckningen allmänt straff – lätteligen kan uppfattas allenast som en sammanfattande benämning på avsättning och suspension.
Genom att 7 § gjorts tillämplig även å den som dömts jämlikt 2 § andra stycket eller 3 § andra stycket kommer han att få åtnjuta den straffminskning varom paragrafens sista stycke handlar. Han skulle i detta hänseende bli gynnsammare ställd än den ämbetsman som efter brottet lämnat den tjänst vari han förbrutit sig och som jämlikt 6 § kan utan motsvarande straffminskning ådömas avsättning eller suspension från annan tjänst. För en sådan skillnad torde saknas bärande skäl.
Det föreslås därför – under erinran om vad lagrådet hemställt beträffande uppställningen av 6 § – att till nämnda paragraf fogas ett tredje stycke av innehåll att, om någon dömes till ansvar jämlikt 2 § andra stycket eller 3 § andra stycket och han innehar med ämbetsansvar förenad befattning, skall vad i paragrafens andra stycke stadgas äga motsvarande tillämpning. Godtages detta, kunde till undvikande av termen ämbetsstraff i inledningen till 7 § användas uttrycket "där ämbetsman på grund av annat brott än sådant varom i 1–4 §§ sägs".
Regeringsrådet Kuylenstierna:
Därest ämbetsman för brott, som avses i 1–4 §§, dömes allenast till böter – vilket i fråga om brott som omförmäles i 1–3 §§ skall ske, om brottet är ringa, och i fråga om brott som behandlas i 4 § är det vanligaste – kan han enligt 6 § icke avsättas från annan av honom innehavd tjänst änden vari han förbrutit sig. Att han genom brottet visat sig uppenbarligen icke skickad att innehava denna andra tjänst – vilken kanske är hans huvudsakliga – eller i avsevärd mån skadat det anseende som innehavaren av befattningen bör äga, kommer icke enbart för sig i betraktande; det fordras, att ämbetsbrottet som sådant är av så allvarlig art, att det förskyllt avsättning eller suspension. Dömes däremot ämbetsman till böter för allmänt brott, varigenom tillika tjänsteplikt åsidosättes, kan han jämlikt 7 § dömas till avsättning eller suspension såväl från den tjänst vari han förbrutit sig som från annan tjänst; eventuellt kan mistning av en utav flera av ämbetsmannen innehavda tjänster ådömas.
Att förslaget beträffande ämbetsbrott, som tillika är allmänt brott, intar den ståndpunkten, att brottet skall bedömas såsom allmänt brott under beaktande av den felandes ämbetsställning kan svårligen motivera den här omnämnda olikheten. Det är visserligen att antaga att domstolarna i praxis kunna förväntas genom en försiktig lagtillämpning i åtskilliga fall undanröja den sålunda förefintliga inkonsekvensen, men det torde icke vara försvarligt att med hänvisning härtill låta denna kvarstå.
Med hänsyn till den utomordentliga betydelse, som en avsättning eller en suspension i allmänhet har för en ämbetsman, synes den ordning, som enligt förslaget skall gälla då ämbetsman begått brott, varom stadgas i 1–4 §§, böra tillämpas på alla ämbetsbrott. Det sålunda förordade jämställandet kan
