avse medlemmar av samtliga beskattningsnämnder, således även beredningsnämnder för allmän fastighetstaxering, synas orden "taxerings- eller prövningsnämnd" böra utbytas mot den i taxeringsförordningen använda termen beskattningsnämnd.
Tredje stycket avser att ersätta gällande stadganden i 25 kap. 15 § i den mån de genom 25 kap. 22 § andra stycket gjorts tillämpliga å där nämnda personer. Det kan ifrågasättas om den lydelse det remitterade förslaget i denna del erhållit ger tydligt uttryck åt den avsedda innebörden. I förevarande stycke skall uppenbarligen icke åsyftas sådan inrättning, som är nämnd redan i andra punkten av första stycket. Det synes vidare så mycket mera ovisst vad som i detta sammanhang skall förstås med inrättning som är stadfästad av Konungen, som enahanda uttryck i första stycket användes i en betydelse som här icke kan vara avsedd. Förordnande enligt 419 kap. 14 § kan näppeligen anses innefatta sådant stadfästande av en inrättning. En klarare regel synes kunna erhållas genom en föreskrift att där innehavare av befattning vid företag för allmän samfärdsel, vilken enligt Konungens förordnande skall åtnjuta "skydd som i 10 kap. 1 § sägs, åsidosätter vad honom åligger till förekommande av olyckshändelse, skall vad i det remitterade förslagets 5 och 7 §§ är stadgat gälla.
Lagrådet får här erinra om sitt under 10 kap. 1 § gjorda påpekande om lämpligheten därav, att genom en generell, i administrativ ordning utfärdad föreskrift skydd som i paragrafens första stycke sägs tillägges varje till säkerhetstjänstens handhavande utsedd befattningshavare vid inrättning, beträffande vilken förordnande enligt 19 kap. 14 § meddelats. Om en sådan föreskrift gives, bliva dessa befattningshavare underkastalde det ansvar varom förevarande stycke handlar.
Lagrådet:
Paragrafen är avsedd att gälla även specialstraffrätten, och dess andra punkt kan få tillämpning endast inom denna. Då emellertid stadganden i allmänna strafflagen av den innebörd varom här är fråga icke lära bliva direkt eller analogiskt tillämpliga å specialstraffrätten, förordas, att andra punkten får utgå samt att i övergångsbestämmelserna upptages föreskrift om att vad i första punkten stadgas skall vara tillämpligt jämväl å bestämmelser utanför strafflagen, dock med den modifikation som omnämnes i andra punkten.
Lagrådet:
Att frågan om tillämpning av 6 eller 7 § icke prövas av domstol, som dömer någon till straff, kan bero på att domstolen saknar kännedom om den tilltalades innehav av befattning, däri inbegripet det fall att sammanräkning efter ett val ännu ej skett vid tiden för domens meddelande. Erhåller den
