Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/85

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

. Kungl. Maj:ts proposition nr 58. 23 Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 juni 1947. Närvarande: Statsministern Erlander

, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, EP.ksson, Mossßßne, Weijne, Kock


Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, fråga rörande lagstiftning om föreningar för gemensamt ägande och gemensam drift av jordbruk samt anför därvid följande. Inledning. Frågan rörande lagstiftning om föreningar för gemensamt ägande och gemensam drift av jordbruk anmäldes av mig i statsrådet den 31 juli 1945. Jag uttalade därvid, att de svårigheter, som mötte vid en rationalisering av vårt jordbruk, i hög grad vore beroende på att väsentliga delar av landets odlade jord hänförde sig till små brukningsenheter. Ett otillräckligt jordinnehav utgjorde ofta hinder för tillämpandet av maskinella driftsmetoder, begränsade möjligheterna att effektivt utnyttja "arbetskraften samt ökade byggnadskostnaderna. Den företagsstorlek i fråga om jordbruk, som vore lämpligast för ett fullständigt utnyttjande av den moderna teknikens möjligheter, läge så högt, att jämförelsevis få svenska jordbruk uppnådde densamma. Av dessa och andra skäl kunde det befaras, att genom sammanläggning av mindre brukningsdelar en tillbakagång för den egentliga bondeklassen skulle inträda och det svenska jordbruketssociala struktur på längre sikt fåiett ökat inslag av storgodsägare å ena sidan och egendomslösa lantarbetare å den andra. Det mötte uppenbarligen betänkligheter ur sociala synpunkter att medverka till en jordpolitik, som finge dylika konsekvenser. Andra vägar måste därför prövas för att uppnå en ökad produktionseffektivitet med bevarande av en fri bondeklass. Där i vårt land de naturliga betingelserna för jordbruket gåve stordriften företräde, syntes mindre jordägare kunna skörda vinsterna av en dylik driftsform genom långtgående samverkan i produktionen., På liknande grunder kunde det tänkas, att, i den mån ägandet av en mindre brukningsdel icke längre ansåges innebära ett eftersträvansvärt mål för driftiga och dugliga lantarbetare, det borde möjliggöras för denna kategori att i gemensamt ägande av större jordbruksfas