"kränkande av främmande makt", "samhällsfarlig ryktesspridning"), vilka just från tryckfrihetsrättslig synpunkt äro av speciellt intresse. Det är angeläget att vid den slutliga utformningen av dessa brottsbeskrivningar hänsyn tages till nu nämnda betänkligheter.
Publicistklubben har uttalat, att de brottsdefinitioner som provisoriskt
upptagits från strafflagsförslaget kunde vålla ungefär hur många olyckor
för tryckfriheten som helst; åtminstone fyra av brottsdefinitionerna,
"skymfande av myndighet", "kränkande av främmande makt", "samhällsfarlig
ryktesspridning" och "brott mot trosfrid", kunde sålunda utan vidare
användas till att undertrycka "fair comments on matters of public interest".
Svenska journalistföreningen har anfört:
Vad de särskilda brotten beträffar inger det s. k. departementsförslaget
i vissa delar farhågor. Det brott som betecknas "skymfande av myndighet"
anges enligt föreningens mening alltför vagt i den föreslagna lagtexten,
varför i rättstillämpningen vissa risker för den lojala kritiken kan uppkomma.
Det hör nu till det offentliga meningsbytet i ett demokratiskt land, att
myndigheter och myndighetspersoner måste finna sig i en kritik, som, om
den riktades mot enskilda eller rörde privatlivets förhållanden, med fog
kunde anses "skymflig" och såsom sådan straffbar. Brottet "samhällsfarlig
ryktesspridning" förutsätter att i rättstillämpningen strängt uppehålles
kravet på att det åligger åklagaren att styrka att ett utspritt rykte verkligen är
"falskt" eller ett påstående "osant". Vad slutligen straffbudet mot
"kränkande av främmande makt" beträffar, synes det i och för sig rimligt att
bland tryckfrihetsbrotten upptas kränkande uttalanden om t. ex. ett
främmande lands statsöverhuvud, regering eller härvarande sändebud.
Lagtexten måste emellertid i sådant fall vara i högsta grad stringent. Kritiken i
utrikespolitiska sammanhang kan eljest bli otillbörligt hämmad. De svenska
myndigheterna kan också komma i en ur rikets synpunkt olycklig
mellanställning, om vår lag är så skriven, att allsköns kritiska uttalanden kan
uppfattas som enligt svensk lag straffbara med påföljd att åtgärder bör
vidtagas i enlighet med den "kränkta" maktens önskemål. Ur
utrikespolitisk synpunkt torde det vara värdefullt för svenska regeringen att ha
snarare mycket begränsade än mycket vidsträckta befogenheter att i sådant
fall ingripa mot pressen.
Slutligen har även Svenska tidningsutgivareföreningen uttalat, att flera
av de i förslaget till tryckfrihetsförordning antydda brottskategorierna icke
vore godtagbara ur pressfrihetens synpunkt.
Departementschefen. Såsom inledningsvis berörts har jag under arbetet
med ett förslag till ny tryckfrihetsförordning funnit anledning att till
förnyad prövning upptaga vissa därmed sammanhängande bestämmelser i det
den 10 maj 1946 till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändring i
strafflagen. Detta gäller i första hand stadgandet om straff för skymfande
av myndighet i 10: 5 första stycket i sistnämnda förslag samt
bestämmelsen om kränkande av främmande makt i 8: 10 i förslaget, till den del detta
brott tänkts kunna bestå i offentligt skymfande av främmande makt eller
dess regering. Vad till en början angår 10: 15 första stycket, innebär vad
där förordats en nyhet i svensk rätt, som för närvarande endast stadgar
