Svea hovrätt har i samma hänseende uttalat:
Vad sedan gäller begreppet människovärde synes promemorian utgå från n bestämning därav som åtskilligt avviker från det gängse språkbruket. Sålunda anses nog angrepp mot förvärvade egenskaper eller mot en persons adliga och moraliska handlande som regel innefatta kränkning jämväl av hans människovärde. Detsamma gäller stundom också smädande med allenast okvädinsord. Detta medför emellertid, att den föreslagna strafflagsändringen kommer att få verkningar långt utöver vad som svarar mot dess ändamål.
Om däremot den i promemorian givna definitionen av människovärdet såsom innefattande allenast vissa medfödda egenskaper skulle godtagas, bleve många straffvärda förfaranden uteslutna från kriminalisering. Dit höra exempelvis uttalanden såsom "Judarna äro ansvariga för mordet å – – –" eller "Judarna bedraga samhället". Man skulle dessutom ställas inför mycket svåra tolkningsfrågor. Det torde nämligen i praktiken vara ogörligt att skilja kränkande uttalanden, som rikta sig mot en befolkningsgrupp på grund av dess härstamning, från smädelser, som allenast avse gruppens uppträdande.
Straffrättskommittén har anfört:
Det synes kommittén att den föreslagna lagtexten å ena sidan icke med tillräcklig tydlighet klargör att skyddet mot kränkande framställningar skall gälla för folkgrupper, men å andra sidan är så avfattad att mera torde ingå därunder än som enligt motiven är avsett. I det förra hänseendet finner kommittén, att ordet "människovärde" i första hand för tanken på det individuella värde som varje människa besitter och icke på något för en hel folkgrupp gemensamt, kollektivt värde. I det senare hänseendet torde den i motiven utlagda innebörden av ordet vara snävare än som överensstämmer med vanlig språkuppfattning. Begreppet människovärde skulle sålunda enligt motiven endast hänföra sig till medfödda egenskaper. Även angrepp som avse förvärvade egenskaper kunna emellertid sägas kränka en persons människovärde. Om exempelvis någon genom strävan i livet utbildat sig för ett visst yrke, skulle ett hetsande till förakt och ovilja mot honom på grund av hans yrke kunna med vanligt språkbruk betecknas såsom kränkning av hans människovärde. Motsvarande skulle å andra sidan också gälla därest individer och grupper i mindre gynnad ställning utsattes för nedsättande behandling (jfr orden "människovärdet vi fordra tillbaka" i Arbetets söner). Anmärkas må även att med den i motiven givna definitionen av människovärde detta begrepp näppeligen täcker religionstillhörigheten, som ingalunda behöver vara medfödd.
Hovrätten för Övre Norrland har funnit det kunna ifrågasättas huruvida,
fråga om angrepp mot utpekade enskilda personer, de i motiven angivna,
och enligt hovrättens mening berättigade begränsningarna av straffbudets
räckvidd med önskvärd tydlighet framginge av dess ordalag. Att
åstadkomma en ur denna synpunkt fullt tillfredsställande avfattning mötte
tvivelsutan stora svårigheter. Därest till ledning vid rättstillämpningen gåves
klara och otvetydiga motiv till den nya lagstiftningen syntes emellertid
missbruk knappast behöva befaras. Hovrätten över Skåne och Blekinge har
anmärkt, att det föreslagna stadgandet på grund av sin vaga avfattning
synes kunna giva anledning till vissa svårigheter i rättstillämpningen.
Socialstyrelsen har likaledes funnit, att svårigheter kunde uppkomma vid
