utskotten i rikets samtliga hushållning.s.s=ällskap, Sveriges lantbruksförbund, Kooperativa förbundet, Riksförbundet landsbygdens folk, Småbrukarnas riksförbund, Landsorganisationen i Sverige, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetareförbundet, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges allmänna hypoteksbank, vid vars yttrande fogats yttrande av Skånska hypoteksföreningen, samt Svenska jordbrukskreditkassan. Jag anhåller nu att få till närmare granskning upptaga spörsmålet i fråga. F öreningsjordbrukets lämplighet för svenska förhållanden. Betänkandet. Såsom framgår av de inledningsvis återgivna direktiven till utredningen om föreningsjordbruk, har denna utredning icke varit förutsättningslös. Uppgiften har varit att utarbeta lagförslag i ämnet, icke att utreda och överväga, huruvida ur jordbrukspolitisk synpunkt kan anses motiverat att tillskapa institutet föreningsjordbruk. I en kortfattad historisk återblick har emellertid i betänkandet erinrats om den långt drivna gemenskap, som varit rådande i det gamla svenska byalaget, samt om den omfattande samverkan i produktionen, som i modern tid framträtt inom ramen för jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse (s. 41–45). I betänkandet redovisas vidare vunna erfarenheter av kollektivt jordbruk i vissa främmande länder samt några försök med kollektiv jordbruksdrift i Sverige från slutet av förra världskriget och in på 1920-talet (s. 46–80). I betänkandet (S. 81–92) erinras vidare därom, att vid 1917 års riksdag såväl som vid flera senare riksdagar motionsvis väcktes förslag om statligt stöd åt kooperativt jordbruk, vilka förslag slutligen ledde till utfärdandet av en kungörelse den 26 juni 1933 (nr 382) angående statsunderstödd samfälld jordbruksdrift. Denna kungörelse blev emellertid enligt beslut vid 1939 års riksdag åter upphävd utan att i något fall hava tillämpats. Såsom bakgrund till den följande redogörelsen för remissyttrandenas innehåll synes. det i betänkandet framlagda lagförslagetzs huvudinnehåll här böra i korthet återgivas. Härvid torde böra anmärkas, att utredningsmannen förutsatt en omorganisation av lantbruksstyrelsen och inrättandet av lokala lantbruksnämnder i enlighet med det av 1942 års jordbrukskommitté framlagda förslaget. För drivande av gemensamt jordbruk skulle enligt förslaget tillskapas en särskild typ av ekonomisk förening, kallad sambruksförening. En sådan förening skulle kunna bildas anftingeen genom att grannarna i en by sammansköte sina ägor och överläte dessa på föreningen eller ock genom att ett antal lantarbetare eller andra i jordbruk kunniga personer bildade en förening, som förvärvade eller av kronan arrenderade en större jordegendom för gemensamt bruk. Föreningarna skulle centralt registreras hos lantbruksstyrelsen. Villkor för registrering skulle vara, att icke blott stadgar för föreningen utan även en ekonomisk plan för dess verksamhet antagits. Den eko
