Sida:Resa i Sibirien.djvu/101

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
87
XVI.

Generalguvernör Lavinsky. — Öfwerste Murawieff. — Religiösa ceremonier wid ryska påskfesten. — Karneval. — Resa till Jeniseisk på floderna Angara och Werchne-Tunguska på barken Dobroje Namérenïe. — Juden Schwerka. — Ankomst till Jeniseisk.

Min bestämmelse war att på floderna Angara och Jenisei resa till Turuchansk, som ligger nära polcirkeln, för att sålunda utsträcka mina magnetiska iakttagelser så långt mot norr som möjligt. Men då floderna ej blifwa isfria förrän i slutet af Maj månad, måste jag uppehålla mig i Irkutzk i inemot 4 månader, medan min följeslagare, löjtnant Due, längs Lena-floden reste till Jakutzk och Vilnisk, och då jag derunder mycket umgicks med generalguvernören Alexander Stepanowitsch Lavinsky, äfwensom med Murawieffska familjen, kan jag icke underlåta att, innan jag öfwergår till beskrifningen af min flodresa, låta läsaren göra bekantskap med dessa behagliga menniskor, som i så lång tid med den hjertligaste wänlighet bidrogo att mildra saknaden efter mitt fjerran warande hem.

General Lavinsky war en reslig 50 års man, med godt hufwud, mycken godmodighet och bekant för sin rättskaffenhet. Emedan han egde betydande gods nära Simferopol på Krim, så war han som embetsman i hög grad oegennyttig och derföre aktad, samt till följe af sin godlynthet afhållen, hwilket sällan är fallet med de ryska, i synnerhet de lägre tjenstemännen. Då jag gjorde min uppwaktning hos honom, emottog han mig mycket wänligt och sade att jag hwar middag skulle wara wälkommen till hans bord, en godhet, hwaraf jag likwäl ej alltid kunde begagna mig, då hans middagstimma, klockan 12, kom i kollision med mina dagliga iakttagelser. Han wisade mig för öfrigt äfwen på mångahanda sätt sin wälwilja, och skänkte mig bland annat ett par wäl utförda porträtter af en burätisk höfding och dennes hustru i deras högtidsdrägter.

Den andre af mina umgängeswänner war gardesöfwersten Alexander Nikolajewitsch Murawieff, som i sitt 46 år hade biwistat 30 fältslag i krigen mot Napoleon, och derföre af kejsaren fått en hederssabel med guldfäste och påskrift ”Sa Chrabrosti”(för tapperhet) jemte en mängd ordnar. Genom att han under dessa många fälttåg genomströfwat en stor del af Tyskland och Frankrike, hade han blifwit bekant med de europeiska staternas friare