Sida:Resa i Sibirien.djvu/167

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
151

stor swart läderflaska med upphöjda figurer på ytan, hwilken är ämnad att hängas wid sadelknappen, skänkte jag honom tillbaka min täljknif samt ett wackert eldstål från Eskilstuna, på hwars ena sida Stockholms slott war afbildadt. Sedan wi ätit wisade hans yngre broder oss prof på en kalmuckisk dans, i fall man kan kalla det för dans att en person står på en och samma fläck, samt rörer armarna och fingrarna efter takten, som en telegraf, och under tiden wrickar litet på fötterna. Dans borde åtminstone wara ett uttryck af munterhet och glädje; men i ofwannämda kalmuckiska dans war det lika litet spår till munterhet, som i flere af de i bättre sällskaper hos oss nu brukliga så kallade dansar, i hwilka kavaljern och damen wandra upp och ned på golfwet och prata med hwarandra; och äfwen innehållet af detta samtal är ofta erbarmligt nog.

Kalmuckerna, liksom buräterna inwid Irkutzk, tillhöra den mongoliska folkstammen och bekänna sig, liksom dessa, till den lamaiska eller buddaistiska religionen. De åtskilja sig från oss europeer genom hufwudskålens form, starkt framstående kindknotor, skeft sittande ögon och en gul ansigtsfärg. De äro nomader, liksom kirgiserna och hafwa alldeles samma lefnadssätt. Deras uppbrott från en afbetad grästrakt beskrifwes såsom en ytterst liflig anblick. Så långt ögat når är steppen betäckt med hästar, hornboskap och får, medan karlar, wanligen bewäpnade med bågar och pilkoger, åtföljda af hundar, rida omkring hjorden och hålla tåget i ordning. Andra i sällskap med unga hustrur, pojkar och flickor, rida i smärre grupper, hwilkas munterhet gifwer sig luft i högt jubel. Derpå följa kameler, som bära gamla matronor och hustrur med små barn; de sistnämda hänga gemenligen i små korgar, medan andra kameler åter äro belastade med filtar och hwad som för öfrigt erfordras till en kibitka, samt med matwaror och andra bohagsting. De äro raska jägare och äta alla slags djur, förutom hundar, ty dessa äro menniskans wänner. Bröd äta de gerna, då de få det af ryssarne, men baka det ej sjelfwa. Får den simple kalmucken något mjöl, så rörer han om det i warmt watten och dricker denna tunna wälling; de förnämare baka likwäl kakor, och dricka gerna te.

Wi hade bedt knäsen låta oss se några kalmuckiska fruntimmer i deras helgdagsdrägt, och påföljande morgonen förde han oss till en kibitka, som stod i närheten af huset, och hwarest wi funno 12 qwinnor sittande i rad i omkring en fjerdedel af kibitkans omkrets och en stor eld brinnande i midten. Wi satte oss på motsatta sidan af elden och beskådade dem. De woro