på förslaget, så föranstaltar hon ett möte, t. ex. i kyrkan, hwarest de båda tillämnade makarna kunna få bese hwarandra. Detta är frieriets första afdelning, och kallas smotrenië eller beskådandet. Swacha förer dem tillsamman och föreställer dem för hwarandra; men ofta tala de icke ett ord, emedan förlägenheten betager dem målet. De betrakta hwarandra blott och skiljas derpå åt; och deraf har denna handling fått sitt namn. Finna de nu ej alldeles afsmak för hwarandra, och isynnerhet om friaren tycker att flickan ser bra ut, så beder han mäklerskan fortsätta underhandlingen, hwarpå hon går fram och åter mellan begge och upphöjer ömsesidigt deras goda egenskaper. Lyckas detta någorlunda, så tillwägabringas ett litet samqwäm hos den enas eller andras familj, dit begge inbjudas tillika med andra främmande, för att nogare kunna betrakta och om möjligt tala med hwarandra. Detta är frieriets andra afdelning och kallas svidanie eller återseendet. Är friaren ej en riktig stock, så söker han att här göra sig så älskwärd som möjligt; ofta kommer han likwäl icke längre än till några få ord, oaktadt alla swachas bemödanden att få prat och skratt i gång. Swacha fortsätter nu härefter sin mäkling och söker förmå flickan till att bestämma sig. Genomdrifwes nu detta antingen genom hennes eller flickans familjs öfwertalningar, så gifwer flickan sin hand antingen åt swacha eller omedelbart till friaren sjelf; och denna frieriets tredje afdelning kallas rukobitië eller handslaget. Har det nu en gång kommit så långt, anses de för trolofwade, och brudens familj, eller hennes herrskap, ifall hon tjenar, gör ett litet sällskap, hwartill brudens alla qwinliga bekanta och wäninnor inbjudas. Dessa sjunga då åtskilliga wisor, dricka te och dansa litet efter sång, eller efter musik. Detta är fjerde afdelningen och kallas dévitschnik eller jungfru-aftonen, på hwilken ungmön tager afsked af sina medsystrar, för att träda i äkta ståndet. På denna afton utkammas flickans hårflätning öfwer ryggen, och blifwer ej åter flätad förrän efter bröllopet, och betäckes sedan ständigt med en mössa eller till och med afklippes. Strax derefter kommer det egentliga brölloppet eller svadba, som är femte och sista afdelningen af detta skådespel, hwilket sedermera allt efter omständigheterna blifwer ett lustspel eller ett sorgespel.
För att göra efterföljande afhandling fullt begriplig, måste jag anföra något om ryssarnes bilderdyrkan. I hwarje rum i ett ryskt hus måste finnas en Obras eller helgonbild. Den uppställes gerna i ett hörn, midt framför ingångsdörren, på något mera än en manshöjd. Det första ryssen gör, sedan han
