Sida:Resa igenom Wäster-Norrland 1743.djvu/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

ökas af 4 stycken klippor, then ena af them stor och the andra 3:ne smärre. Ädla sinnens sinnebild, hwars flit och och kynne ökes och skärpes, men ej dämmes af enwist och oförnuftigt motstånd. Wid wästra sidan om Holmen är fallet ej häftigt, utan går mera slutt utföre; then forssen åter, som är mäst åt wäster är långsluttast, men thesse twenne sista äro dels torra, dels äga liten watndrägt, alt som watnet i Elfwen är ömnigare eller mindre.

Utom några få i Elfwen liggande Berg, äro the höga Bräddar nedanföre thessa omnämde Fall, utaf sand til 5 à 6 alnars diup och therunder ren lera, hwilka årligen mer och mer afskäras utaf wårfloden, som flyttar sanden til ostadige Bankar uti strömmen, ej altid uppå et rum, utan thet ena året på thet ena, och thet andra på et annat ställe. Til sådane sandbankars ökande bidrager mycket, at bräddarne äro här sandige, så at wårfloden hälst tå then är häftig wid islossningen kan så mycket mer skära under och sedan afskölja them, äfwen som Förslager utan tilredelig grund och sammanhang. Man lemnar til en mognare