Sida:Resa igenom Wäster-Norrland 1743.djvu/122

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

och under hela thenna tiden hwarken sedt någon stierna eller middagssol, än mindre solens upp eller nedergång för then ständiga dimba, som upsteg och swäfwade omkring thesse med snö beprydde berg.

⁎              ⁎

SEdan jag nu nämdt om Landets beskaffenhet, wil jag allenast korteligen röra om thes Inwånares, Lapparnes lefnads sätt.

Et Folk, hwars usla och eländiga lefnad ej annat kan, än upwäcka medömkan hos alla ömsinte; the äro begåfwade med enahanda sinnets och kropps förmögenheter, som andra menniskior, men weta ej at nyttia them, i synnerhet the senare, til theras sanskyllige bästa: En falsk tanka om then förmonen en lättiefull frihet med sig förer, en stor okunnoghet, en slät upfostran äro orsaken, at theras begrep om nödwändigheten af en förnuftigare borgerlig sammanlefnad, än then, the nu idka, ej blifwer starkare och the således hellre wilja blifwa uti theras uselhet än sielfwa arbeta theruppå, at framdeles kunna komma ther utur.

Thetta Folket äro mäst helt brunette, Manspersonerne långe, groflemmade och starke, the hafwa tiock och lång