man intet i Åsehle, torde ock wara mindre indrägtigt i thesse klara watn, åtminstone hade wi drag ute på hela wår resa til siös, men fingo ej mer än en enda Gädda, kanske thetta fiskeredskap war lika owanligt för fisken, som thet war för landets inwånare, emedan thet hade skapnad af en ruda, hwilken mycket sällan fins i Åsehle, aldrig i sielfwa elfwen.
En del af fisken kokas färsk then the äta utan bröd, ty bröd weta the ej utaf, en del åter torkas, hwaraf the underhålla sig öfwer wintern och försälja thet öfriga til sina utskylders betalande. Gran-Lappen skiuter ock ganska mycket fogel om wåren, then han ej kokar eller steker, utan torkar i skuggen, sedan fiädrarne förut blifwit afplockade, sådant torkadt fogelkiött har jag ätit, och kan försäkra at thet smakar helt wäl.
Biörnar skiutas ock af thesse Lappar, hwilkas lägen the om hösten upleta, samt sedan om wintern uppå skidor upjaga biörnen, tå the först gifwa honom med bössan et banesår, och sedan i fall thet ej straxt kan taga lifwet utaf honom, döda the honom med spiut, eller ock låta the sina thertil inrättade hundar om wintern upwädra biörnens lägor.
