Sida:Resa igenom Wäster-Norrland 1743.djvu/38

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

åker någon tufwig mark, så afskiäres then med et järn något större, än the kring Stockholm wanliga torf-järn, thet afskurna lägges likaledes i högar och sedan på åkren, men sielfwa marken upplöjes antingen til åker eller swahleland.

I Helsingeland äfwen som i Gestrikeland och then öfriga delen af Wäster-Norrland, som wi igenomrest, ligger Boskapen hwar natt hela sommaren wid byen eller fäladorne, ibland i fållor eller på swahlulanden, men mäst i husen.

Then så kallade frosten eller ruggan begynner här märkeligen wisa sig än uti Gestrikland och tiltager alt mer och mer ju längre man kommer emot Norr. Hwad frosten är får jag tilfälle wid Åsehle Lappmark at omröra. Ruggan åter är af samma skadeliga egenskap, med then åtskilnad at rugga lägger sig rödbrun på sädesaxen, och hafwa eftertänksamme Landthushållare anmärkt, at ruggan wankas blott på the ställen hwarest mineral-kiällor finnas i negden.

För then olyckan äro Folket säkra när dimba upstiger om qwällar och nätter, så at the klara nätter förorsaka härstädes åtminstone ängslan hos Bonden,