Sida:Resa igenom Wäster-Norrland 1743.djvu/70

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

66

Wid Soletta forssen är märkwärdigt, huru wid en åker then delen som ligger lågt wid elfwen sällan bortfryser, men then öfra delen rätt ofta, åter igen strax utmed wid en annan by, något södrare, fryser then nedra delen och then öfra intet.

Ådal kallas then negden som är på ömse sidor om elfwen: thenne Ådal är angenäm at åskåda; ty på ömse sidor längre ifrån och närmare til elfwen äro mycket höga backar som falla af intil åen medelst naturliga afsättningar, mäst af lerjord, lika som wore the med menniskiohänder giorde, och på thessa afsättningar äro åkrar, ängar och beteshagar, somligastädes äro ock höga men smala sandåsar och moåsar ut med elfwen, som lemna en dal emellan sig och the nyss omtalte afsättningar nästan så diup som watnbrynet i sielfwa elfwen.

I elfwen wäxer en slags nata, som boskapen helt gierna äter och wågar sig långt ut then at beta.

The Hamrar, Masugnar och Sågeqwarnar som äro bygde wid elfwen drifwas ej af elfwens watn, emedan thes höga stigande och låga fallande ej tillåter några watnwärk at byggas i