Sida:Resa igenom Wäster-Norrland 1743.djvu/82

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

giord, skiär wäl af gräset ganska tätt in til jorden, men går theremot nog långsamt, så at hwad wid thes brukande kan winnas uti Höet, tappas theremot uti tiden.

Enär Lian brukas til sädesskiörd, så gildras på Erfwen wid sielfwa Lian en båga, hwarmed säden stubbas tilsammans och lägges någorlunda jämn.

Öfwer alt uti Ångermanland, men i synnerhet uti Åsehle Sockn, klagade Folket öfwer nattfroster, som therstädes giör them otrolig skada och faller hela sommaren, men mäst then tiden säden matas. När kornet ser mäst härligt ut, kan en enda nattfrost förskämma altsammans, så at innom följande middag wisnar gräset och axen hänga slokande, samt förtager ibland Landtmannen all sin årswäxt.

Med wisshet kan jag ej säga egenteliga orsaken thertil.

I almänhet tyckes wäl at ju högre en ort ligger uti Norr ju kallare är then och underkastas snarare kiöld, än then, som ligger lägre i Söder; men thetta skiäl giör dock ej tilfyllest: ty med exempel kan bewisas, thet belägenheten emot Norrpolen ej är enda orsaken til