tunnan. En sådan dyrhet på spannemål tillåter ej folket, at ständigt äta kornbröd, utan afgnaga tallbarken, äfwen som tilförene förmält är, hwilken sedan then blifwit torkad och söndermalen, blandas med kornmiöl, men mästadels agnar, och bakas til bröd. Wid hwilken spis folket äro så wane, at om the något år få tilräckeligen säd, äta the likafult sit så kallade barkbröd, endast på thet, at the af thenne mat ej måtte fara illa eller få någon siukdom, tå the något misswäxt år blifwa twungne at med sådan spis låta sig nöja. Wäl wore om Lapparne så wäl som thetta folket kunde underwisas och wänjas at bruka och nyttia örter, såsom rötter af Jordpäron, Potatoes eller rofwor, samt theraf tilreda sig bröd, hwilket wore både smakeligare och bättre än then torra barken the nu förtära, samt synes wäl kunna wäxa i thenna lösa sanden, hwarpå jemwäl Pastor Forsberg giordt prof med Potatoes samt rofwor, hwilka härstädes wäl wäxa.
Ibland andre beswärligheter utaf hwilket folket om sommaren i thetta land plågas är mygg och knort, en art små giftigt stickande yrfä, til skapnaden lika som en medelsort emellan mygg och flugor,
