Marken ifrån Upsala, förbi Högsta och Läby Gästgifwaregårdar är öfwer alt god och bärande ibland sand dock mäst lera och swartmylla, ej allenast then som är häfdad och til åker uptagen, utan ock then, som til betesmark och äng är instängd. Jag sluter thet af jordmånen, som 2 ½ mil ongefär ifrån Upsala räknad, är dels lera, dels swartmylla, skogslös, bewäxt med små Enbuskar, som säges af förfarne Hushållare wara tekn til god och fet mark; tekn thertil är thet at större delen af åkrarne närmast Upsala ej blifwit i mannaminne giödde, brukas thesutan illa nog för åkrens widlyftighet skul, och likwist bära god och tämmelig ymnog säd. Then delen, som är instängd til betesmark, är så wäl som en del af ängarne tufwig, hwilka wäl wore mödan wärdt at afskära och kring gärdesgårdarne plantera träd, som kunde tiena ej allenast til skygd för Boskapen uti Sommarhettan, utan ock til ägornes stängsel, och qwistarne til bränsle, i thet ställe Bonden nu måste anlita långt aflägsna skogar om alt thet timber, wed och gärdsle, som han til sin förnödenhet behöfwer;
