Hoppa till innehållet

Sida:Ringaren i Notre-Dame 1979.djvu/120

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

rådfråga er i två angelägenheter — min hälsa och min stjärna.

— Om det är av den anledningen ni kommit hit, min herre, svarade ärkedjäknen, hade ni kunnat spara er besväret att stiga uppför min trappa. Jag tror inte på medicinen. Jag tror inte på astrologien.

— Hör jag rätt? utbrast mäster Tourangeau i största häpnad.

Coictier uppgav ett tvunget skratt.

— Nu ser ni själv, att han är galen, viskade han till sin följeslagare. Han tror inte på astrologien!

— Hur kan någon inbilla sig, fortsatte dom Claude, att varje stråle från en stjärna är en tråd, som leder till en människas huvud?

— Men vad tror ni då på? utbrast mäster Tourangeau. Det följde ett ögonblicks tystnad, och sedan svarade ärkedjäknen med ett dystert leende, som tycktes beslå hans ord med lögn:

— Jag tror på Gud.

— Vår Herre, tillade Tourangeau och gjorde korstecknet.

— Amen, sade Coictier.

— Vördade mästare, fortsatte Tourangeau, det gläder mig innerligt att finna, att ni är så fast i tron. Men är det möjligt, att ni, med er lärdom, nått den punkt, då ni inte längre tror på vetenskapen?

— Nej, svarade ärkedjäknen, och medan han talade, grep han Tourangeau i armen och hans dystra ögon lyste av entusiasm. Nej, jag förnekar inte vetenskapen. Jag har inte krälat så länge med ansiktet mot marken och grävande med naglarna i jorden genom grottans oändliga vindlingar, utan att ha uppfångat en skymt av ett avlägset ljus, någonting i slutet av den mörka labyrinten, otvivelaktigt reflexen av det centrum, där de tåliga och de visa har funnit Gud.

— Och vad anser ni vara sant och säkert? inföll Tourangeau.

— Alkemien.

Vid detta svar utbrast Coictier:

— Vid min själ, dom Claude, alkemien har otvivelaktigt sitt berättigande, men varför häda medicinen och astrologien?

— Den är intet, er människovetenskap! Den är intet, er himlavetenskap! sade ärkedjäknen i en ton av djupaste övertygelse.

— Detta är att göra vad man vill med forntidens läkare och astrologer, svarade läkaren hånfullt.

— Hör på, mäster Jacques. Jag talar av övertygelse. Jag är inte kungens läkare, och hans majestät har inte givit mig Dedalusträdgården för att jag skulle få tillfälle att studera stjärnkonstellationerna. Bli inte ond på mig, utan hör på. Vilken sanning har ni hämtat ur, jag vill inte säga medicinen, som är en galenskap, utan ur astrologien? Tala om för mig, vilka goda egenskaper som har sitt hemvist hos bustrofedon, resultatet av talen ziruph och zephirod.

— Ni förnekar således klavikelns sympatetiska kraft och att kabbalisti-

116