Författarens förord
Då författaren till denna bok för några år sedan besökte eller,
rättare sagt, letade igenom Notre-Dame i Paris, fann han i en
mörk vrå i ett av tornen detta ord inristat i muren:
ANANKE
Dessa grekiska bokstäver, svärtade av tiden och ganska djupt inristade i en form, som tycktes vilja uppenbara, att det var en hand från medeltiden som skrivit dem, och framför allt deras dystra och tröstlösa innebörd,[1] gjorde ett livligt intryck på författaren.
Han frågade sig själv, vilken den själ i vånda kunnat vara som inte velat gå bort från denna världen, utan att lämna kvar efter sig detta brottets eller olyckans brännmärke på den gamla kyrkans murar.
Sedermera har muren blivit vitlimmad eller skrapad (jag kommer inte längre ihåg vilketdera), och inskriften har försvunnit.
Förutom det bräckliga minne, som författaren av denna bok härmed helgar åt det hemlighetsfulla ord, som fanns inristat i det dystra Notre-Dametornet, återstår i dag ingenting av det okända levnadsöde, det på ett så svårmodigt sätt antydde. Mannen, som skrev detta ord på denna mur, är sedan flera århundraden tillbaka utplånad ur de levandes antal och ordet har i sin tur blivit utplånat från muren.
Det är över detta ord, som denna bok är skriven.
Februari 1831.
- ↑ Ordet betyder tvång, våld, öde, nöd eller smärta.
