Sjätte boken
Första kapitlet
OPARTISK BLICK PÅ DEN FORNTIDA LAGSKIPNINGEN
En avundsvärd människa under nådens år 1482 var den ädle Robert d'Estouteville, riddare, herre till Beyne, baron av Yvri och Saint-Andry i la Marche, kungligt råd och dito kammarherre samt innehavare av prevotämbetet i Paris. Det var nästan sjutton år sedan han den 7 november 1465, kometåret, emottagit prevotämbetet, som snarare var en förläning än ett ämbete. Det var något högst ovanligt, att det anno 82 fanns en ädling med kunglig fullmakt, daterad så långt tillbaka som tiden för giftermålet mellan Ludvig XI:s naturliga dotter och herr bastarden av Bourbon. Befattningen hade anförtrotts honom ”till bevarande”, stod det i utnämningsprotokollet, och han hade då säkert bevarat den väl. Han hade klängt sig fast vid den, uppgått så helt och hållet i den, att han hade undgått det raseri för förändringar, av vilket Ludvig XI var besatt, denne misstrogne, snikne och arbetsamme monark, som var angelägen om att genom tätt på varandra följande utnämningar och avsättningar bibehålla spänstigheten i sin makt. Nej, mer än så — den värde riddaren hade lyckats utverka åt sin son ämbetet i survivans, och redan för två år sedan hade välbördige riddarsvennen Jacques d'Estoutevilles namn figurerat bredvid hans eget först på förteckningen över befattningshavarna vid Paris prevotämbete. I sanning en sällsynt och betecknande ynnest! Det är visserligen sant, att Robert d'Estouteville var en god soldat, ty han hade modigt fört sitt baner mot allmänna välfärdsligan, och då drottningen anno 14 hållit sitt intåg i Paris, hade han förärat henne en underbar hjort, helt och hållet tillverkad av socker. Och dessutom hade han en god vän i herr Tristan l'Hermite, kungens profossmarskalk. Så herr Robert förde en mycket bekväm och angenäm tillvaro. Först och främst hade han ett högt ämbete med många tillhörande inkomster och sportler, för det andra makt och myndighet att hänga och stegla inom hela Paris. Kan man föreställa sig något angenä-
