gare, allesammans gifta från far till son!
Munterheten fördubblades. Utan att svara ett ord försökte den tjocke buntmakaren undandraga sig de blickar, som riktades mot honom från alla håll, men han svettades och stånkade förgäves; han satt fast som en kil i ett trästycke, och alla hans ansträngningar bidrog till att mellan grannarnas axlar ännu säkrare klämma fast hans stora, apoplektiska ansikte, purpurrött av förtret och vrede.
Till sist kom en av dem, lika kort och tjock och vördnadsbjudande som han själv, honom till undsättning.
— Det är en styggelse, att studenter talar på detta sätt till en borgare! När jag var ung, hade de fått en bastonad, så att det svidit ordentligt i skinnet!
Hela skaran gapskrattade.
— Hallå! Vem är det som sjunger i den tonen? Vad är det för en olycksfågel?
— Åh, jag känner igen honom! sade en av dem. Det är mäster Andry Musnier.
— Mäster kantänka, därför att han är en av universitetets edsvurna bokhandlare! sade en annan.
— Allt går i fyra i den butiken! ropade en tredje. Fyra nationer, fyra fakulteter, fyra festdagar, fyra kuratorer, fyra elektorer och fyra bokhandlare.
— Musnier, vi skall bränna upp dina böcker.
— Musnier, vi skall klå upp din dräng.
— Musnier, vi skall vända upp och ned på din hustru.
— Den tjocka, präktiga mademoiselle Oudarde.
— Som är lika pigg och glad som om hon vore änka.
— Måtte fan ta er! brummade mäster Andry Musnier.
— Mäster Andry, svarade Jehan, alltjämt klängande sig fast vid sitt kapitäl, håll dig tyst, annars faller jag ned på ditt huvud!
Mäster Andry höjde blicken, tycktes mäta kolonnens höjd, skämtarens tyngd och i tankarna multiplicera denna tyngd med kvadraten på hastigheten och teg.
Jehan som nu var herre på slagfältet, fortsatte i triumferande ton:
— Det är just vad jag skulle göra, fastän jag är bror till en ärkedjäkne!
— Fina herrar, de där vid universitetet, som inte ens respekterar våra privilegier en sådan dag som denna! I la Ville bjuds det på majstång och lusteldar, i la Cité på narrpåve och flamländska ambassadörer, men i l'Université ingenting!
— Och dock är Mauberttorget tillräckligt stort, inföll en av studenterna, som slagit sig ned på fönsterbrädan.
— Ned med rektorn, kuratorerna och elektorerna! skrek Joannes.
— I kväll borde det göras upp en lusteld av alla mäster Andrys böcker
16
