som han förgäves sökte återhålla.
— I alla sina petitioner till parlamentet, fortsatte vännen Jacques, påstår de, att de endast har två herrar — ers majestät och deras Gud, som jag tror vara djävulen.
— Hähä! sade kungen.
Gnuggande händerna, skrattade han detta invärtes skratt, som kastar sitt återsken över ansiktet, och var alldeles ur stånd att dölja sin tillfredsställelse, ehuru han då och då försökte behärska sig. Ingen av de närvarande kunde begripa anledningen till hans munterhet, inte ens mäster Olivier. Hans majestät förblev tyst ett ögonblick, med tankfull men belåten uppsyn. Så frågade han plötsligt:
— Är de manstarka?
— Ja, sire, det är de säkert, svarade vännen Jacques.
— Hur många?
— Minst sextusen.
Kungen kunde inte låta bli att säga:
— Bra!
Så fortsatte han:
— Är de beväpnade?
— Ja, sire, med liar, pikar, hakebössor, yxor, alla möjliga slags anfallsvapen.
Konungen föreföll inte det minsta oroad av detta skräckinjagande uppräknande. Vännen Jacques ansåg sig böra tillägga:
— Såvida inte ers majestät genast skickar undsättning, är fogden förlorad.
— Vi skall skicka undsättning, sade kungen med låtsat allvar. Bra! Vi skall säkert skicka undsättning. Fogden är vår vän. Sextusen! De är beslutsamma sällar. Deras djärvhet är underbar, och vi är mycket vredgade. Men vi har få män omkring oss i kväll. Det blir tids nog i morgon bittida.
Vännen Jacques utropade:
— Genast, sire! Till i morgon bittida har de hunnit plundra fogdens hus tjugu gånger om och hängt fogden själv. För Guds skull, sire, skicka hjälp före morgonen!
Kungen såg honom rätt i ansiktet.
— I morgon bittida, har jag sagt.
Det var en av dessa blickar, på vilka det inte gives något svar.
Efter en kort tystnad höjde Ludvig XI åter rösten:
— Vän Jacques, ni bör känna till den saken. Hur omfattande var… han ändrade sig: Hur omfattande är fogdens feodalrätt?
— Sire, palatsfogdens feodalrätt omfattar Rue de la Calandre ända fram till Rue de l'Herberie; Place Saint-Michel och de öppna platser, vanligtvis kallade les Mureaux, belägna i närheten av kyrkan, Notre-Da-
312
