Andra boken
Första kapitlet
FRÅN CHARYBDIS TILL SCYLLA
Natten inbryter tidigt i januari. Gatorna låg redan i halvmörker, då Gringoire kom ut från palatset. Men detta mörker passade honom utmärkt; han ville komma in i någon mörk och övergiven gränd för att där kunna meditera i lugn och ro och där filosofien kunde anlägga det första förbandet på poetens blessyr. Filosofien var för övrigt hans enda tillflyktsort, ty han visste inte ens, var han skulle ta in över natten. Efter det lysande fiasko hans pjäs gjort, vågade han inte återvända till sin bostad mitt emot Port-au-Foin, ty han hade räknat på att prevoten skulle giva honom ersättning för bröllopsdikten, så att han skulle kunna gottgöra mäster Guillaume Doulz-Sire de sex månaders hyra, som han var skyldig, d.v.s. tolv sous — eller tolv gånger så mycket som han ägde här i världen, inklusive byxor, skjorta och mössa. Efter att ha stått i lilla porten till fängelset Sainte-Chapelle och funderat över var han skulle få nattkvarter, då han hade Paris’ hela stenläggning att välja på, kom han ihåg, att han föregående vecka utanför ett parlamentsråds hus vid Rue Salvaterie sett en sten, som användes vid bestigandet av mulåsnor och att han sagt sig själv, att denna sten vid något tillfälle skulle bli en utmärkt huvudgärd för en tiggare eller en poet. Han tackade försynen, som sänt honom denna goda ingivelse, men just då han skulle gå över palatstorget för att uppnå den labyrint i la Cité, där alla de gamla systergatorna la Barillerie, la Vieille Draperie, la Salvaterie, la Juiverie etc. än i denna dag slingrar sig fram med sina niovåningshus, såg han narrpåvenprocessionen, som kom ut ur palatset och under höga rop, med hans egen musik och belyst av fackelsken styrde kurs mot honom, Gringoire. Denna syn rev åter upp hans egenkärleks sår, så han tog till flykten.
Han ville taga vägen över Pont Saint-Michel, men där sprang barn av och an med eldpilar och svärmare.
— Måtte den lede ta alla fyrverkeripjäser! sade Gringoire och vek av mot Pont-au-Change. På husen närmast bron hade man satt upp tre
