ma narrpåven, Jehan Fourbaults flaggor, majstängerna, eldpilarna och svärmarna, kunde han likaså gärna kasta sig mitt in i festen och bege sig till Grèvetorget:
— Åtminstone, tänkte han, kan jag kanske där få tillfälle att värma mig litet vid en lusteld och måhända även få till kvällsvard en gnutta av den sockerkaka, som man på stadens bekostnad lär bjuda allmänheten på,
Andra kapitlet
GRÈVETORGET
I vår tid återstår det knappast mer än ett nästan omärkligt spår av Grèvetorget, såsom det såg ut då för tiden. Det vackra tornet, som upptog torgets norra hörn och som redan är begravt under den fula rappning, som man smetat över skulpturernas karakteristiska linjer, skall måhända snart ha försvunnit helt och hållet, översvämmat av denna massa nya hus, som så snabbt uppslukar Paris alla gamla fasader.
De personer som i likhet med oss aldrig passerar över Grèvetorget utan att kasta en blick av saknad och medkänsla på detta stackars torn, som ligger inklämt mellan två gamla ruckel från Ludvig XV:s tid, kan med lätthet i tankarna återuppföra denna byggnad såsom den såg ut och på så sätt rekonstruera 1400-talets i sin helhet gotiska gamla torg.
Det var då liksom nu en oregelbunden trapets, kantad på en sida av kajen och på de tre andra av en rad höga hus, smala och dystra, alla prydda med skulpturer i sten eller trä och redan då en fullständig provkarta på medeltidens olika byggnadsstilar.
Grèvetorget hade redan då samma dystra utseende, som det bevarar än i denna dag tack vare de avskyvärda tankar, som det väcker till liv samt tack vare Dominique Boccadors dystra stadshus. Det bör omtalas att en galge och en skampåle, en rättvisa och en stege, såsom man kallade dem då för tiden, stod uppresta sida vid sida mitt på torget och inte så litet bidrog till att man vände bort blicken från denna ödesdigra plats, där så många varelser, fulla av liv och hälsa, har vridit sig i dödsvånda, där femtio år senare skulle uppstå Sankt Vallierfebern, denna sjukdom som utgjordes av schavottskräck, den vidunderligaste sjukdom bland alla sjukdomar, därför att den inte kommer från Gud utan från människan.
