Hoppa till innehållet

Sida:Ringaren i Notre-Dame 1979.djvu/64

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

pater le Juge och Corrozot försäkrar, att den följande dag under stor pomp och ståt avhämtades av traktens prästerskap och blev förd till Sankt Opportunkyrkans skattkammare, där sakristianen ända till 1798 gjorde sig en god biförtjänst på det stora mirakel, som bilden av Jungfru Maria utfört, då den den minnesvärda natten mellan 6 och 7 januari 1482 endast genom sin närvaro utdrivit djävulen ur avlidne Eustache Moubon vilken för att lura den onde potentaten i dödsögonblicket gömt sin själ i halmmadrassen.

Sjätte kapitlet
DEN KROSSADE KRUKAN

Efter att ha sprungit en stund av alla krafter utan att veta vart, stött huvudet mot många gathörn, klivit ned i mången rännsten, passerat många gränder och tvärgator, stannade Gringoire plötsligt, för det första därför att han var så andfådd och för det andra därför att han, så att säga, blev gripen i kragen av ett dilemma som han ett tu tre kom att tänka på.

— Det tycks mig, mäster Pierre Gringoire, sade han sig, i det han tryckte handen mot pannan, som om du rusade i väg som en galning. De små lymlarna känner inte mindre fruktan för dig än du för dem. Det tycks mig, som om du hört klapprandet av deras träskor, medan de flydde söderut, under det att du flydde norrut. Men nu måste det förhålla sig på ettdera av två sätt: antingen hade de tagit till flykten, och då är halmmadrassen, som de i sin förfäran glömde kvar, just den gästfria säng, efter vilken du sprungit sedan i morse och som den heliga jungfrun på ett underbart sätt skickat dig såsom belöning för att du till hennes ära skrivit en moralitet; eller också har barnen inte tagit till flykten, och i så fall har de tänt eld på halmmadrassen, men det är just denna präktiga brasa, som du så väl behöver för att bli torr och varm; i vilketdera fallet, vare sig det blir en skön brasa eller en präktig säng, är madrassen en gåva från himmelen. Den välsignade Jungfru Maria, som har sin plats vid hörnet av Rue Mauconseil, har kanske låtit Eustache Moubon dö just av den anledningen; och det vore en dårskap av dig att lägga i väg så där som en picard för en fransman och lämna bakom dig allt, som du söker framför dig. Du är en idiot!

Därmed gjorde han helt om och, orienterande sig medelst näsa och öron, bemödade han sig om att återfinna den eftersträvade madrassen.

60