de, antingen är et naturligit, eller igenom wanen ådraget fel, så bör Hustrun besinna, at detta är en swaghet hos honom, och som hon, såsom menniska icke lärer wara utan sina felacktigheter, den hon gerna will hafwa öfwersedde, och således med sacktmodighet öfwerskyla hans, samt äfwen passa tiden, at ej swara medan han är i ifren, ty det är at kasta olja i elden …
Xant.
faller in igen.
Den som det kunde. Nej, förr skall han få bryta halsen ur led.
Chrys.
Nå åter igen. Jag säjer, at det är blott kasta olja i elden och göra en ond än wärre; utan sedan han knarrat ut och talat med ofog, samt börjar blifwa wid godt lynne …
Xant.
Än om han aldrig är god?
Chrys.
Då menar jag at Hustrun merendels är som en spåre, den der städse sitter hästen i sidan och twingar honom löpa.
Xant.
Widare då?
Chrys.
När Mannen är wid godt lynne, så skall Hustrun med glada ögon, wälbetänkta och skickelige Förestälninger, wisa honom, at han bannats utan fog, samt sedan fråga honom med
