108
gav en mycket god skörd. Men som jag endast haft en handfull utsäde av vartdera slaget, blev kvantiteten i alla fall jämförelsevis ringa, så att min skörd belöpte sig till högst fem liter av varje sort.
Dessa försök medförde emellertid det goda, att jag vart förtrogen med mitt jordbruk och noga visste, när den behöriga såningstiden var inne. Vidare fann jag, att jag kunde så och skörda tvenne gånger varje år.
Medan jag förgäves väntade på skörd efter mitt första misslyckade försök, gjorde jag en liten upptäckt, som framdeles blev mig till nytta. Så snart rägnen voro förbi och väderleken började stadga sig, vilket inträffade i november månad, företog jag en liten utflykt till mitt lantställe. Ehuru jag icke varit där på flera månader, fann jag allt i samma skick, som då jag sista gången besökte stället. Den dubbla palissaden jag uppbyggt kring platsen var icke endast fullkomligt fast och orubblig, utan störarna, dem jag avhuggit från träden omkring, hade slagit rot och skjutit långa, grönskande kvistar, liksom ett pilträd plägar göra första året, sedan det blivit topphugget. Men vilken art dessa träd tillhörde vet jag icke.
Jag blev lika överraskad som glad av denna upptäckt. Det fägnade mig att se de unga, grönskande träden, och för att få dem att växa så jämt och likformigt som möjligt, tuktade och kvistade jag dem allt som oftast. Efter trenne års förlopp företedde de även en utomordentligt vacker anblick, och fastän häcken bildade en cirkel av ungefär tjugufem meter i genomskärning, överskuggades snart hela det inhägnade området av grenarna från dessa träd, såsom jag nu måste benämna dem. Korteligen, under hela den torra årstiden skänkte de en så riklig och svalkande skugga, att vistelsen å lantstället var en sannskyldig njutning för mig.
Härav fann jag mig föranlåten att hugga flera störar av samma slag och av dem plantera en liknande häck i halvcirkel utomkring palissaden till min gamla boning. Även här satte jag störarne eller telningarna i dubbla rader på omkring åtta meters avstånd från palissaden. De växte snart upp och spredo en angenäm skugga över min bostad; ävenledes tjänade de mig till skyddsvärn, såsom jag framdeles i sin följd skall omtala.
Numera hade jag kommit till insikt om, att årstiderna icke gärna kunde indelas i sommar och vinter såsom i Europa, utan i perioder av rägn och torka. Dessa perioder växlade i allmänhet sålunda:
Sista hälften av februari, hela mars och första hälften av april — rägnperiod, varunder solen befinner sig uti eller nära vårdagjämningspunkten.
Sista hälften av april, hela maj, juni, juli och första hälften av augusti — torkperiod, varunder solen står norr om ekvatorn.
Sista hälften av augusti, hela september och första hälften av oktober — rägnperiod, varunder solen passerar höstdagjämningspunkten.
