Jag iakttog genast, att kring elden sutto icke mindre än nio stycken nakna vildar. Deras avsikt kunde icke gärna vara att värma sig, ty det var redan så långt lidet på dagen, att solen brände utomordentligt het. Nej, de höllo förmodligen på med att tillreda någon avskyvärd måltid av människokött, såsom deras vana var; dock kunde jag icke urskilja något slaktoffer, vare sig levande eller dött.
De hade anlänt i tvenne kanoter, vilka nu lågo uppdragna på stranden, och alldenstund ebben nu som bäst pågick, föreföll det mig troligast, att de endast avvaktade flodens ankomst för att åter begiva sig av.
Vad jag nu fått se både oroade och förvirrade mig i högsta grad, emedan vildarne denna gång, mot vanan landstigit på min sida av ön och därtill så nära min bostad. Jag kom emellertid snart på den tanken, att vildarne alltid måste passa på vid ebbtiden för att komma i land, för strömmarnes skull; därför kunde jag vara säker för dem under flodtiden, så vida de icke någon gång stannade även över den. Betydligt lugnad av denna slutsats, vågade jag mig sedermera ut på mitt bärgningsarbete utan någon vidare oro.
Och utgången rättfärdigade till fullo min slutsats; ty så snart floden kom, såg jag dem gå i båtarne och ro sin väg. Emellertid hade jag först bort omtala, hurusom de före sin avfärd ställde till en dans runt omkring elden, varvid jag lätt med min kikare kunde urskilja deras åtbörder och rörelser. För övrigt kunde jag endast se, att de voro fullkomligt nakna; men huru vida några kvinnor funnos bland dem var mig omöjligt att bestämma.
Så snart båtarne voro utom synhåll, beväpnade jag mig med tvenne bössor, tvenne pistoler samt mitt stora huggsvärd utan skida och begav mig med
