Sida:Robinson Crusoe 1926.djvu/20

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

16

lämnar, skall gå förlorat, att han i inskjutna resonemanger breder ut dessa läror ända till tråkighet och ger läsaren snart sagt på var sida en vink, som tröttar och hindrar. Å andra sidan har det uppstått en hel del äventyrliga Robinsonader både i England, Frankrike och Tyskland. Den bekantaste av dessa är Schnabels »Die Insel Felsenburg» (»Ön Klippenborg »).

Huru som helst — bäst av alla Robinsonader torde dock den ursprungliga Robinson vara, därför att den låter det lärorika och nöjsamma hålla varandra stången. Därför har den blivit en första rangens ungdomsbok, och den uppfyller den stora fordran Goethe ställer på ungdomsläsning: »Endast det bästa är gott nog åt barn!»

Utom Robinson har Defoe skrivit även andra romantiserade skildringar, t. ex. »En kavaljers memoarer», skildrande borgarkrigen mellan rundhuvuden och kavaljerer, »Karl XII:s memoarer av en skotsk gentleman, som varit i svensk tjänst», »Greve Patkulls liv, skrivet av en luthersk präst, som stått honom bi i hans sista stunder» o.s.v. »Kapten Ingletons liv» är mest lik Robinson, den skildrar en djärv upptäcktsresa tvärs igenom Afrika, från ocean till ocean. Han har även författat historier med mystiskt och spökligt innehåll, t. ex. historien om Londonerpästen 1666, skriven som en historisk urkund, senare »Vålnadernas historia» och »Djävulens historia ».

I allt utgav han ett par hundra skrifter.

Dessa äro nu alla glömda med undantag av en. Men »Robinson » lever.

Sina sista år lärer Defoe tillbragt i bedrövliga förhållanden. Den förmögenhet han tack vare en utomordentlig arbetsamhhet förvärvat förlorade han — som det påstås — genom sin älste sons förvållande, med vilken han för övrigt befann sig i misshällighet. Han dog 1731, 70 år gammal i små omständigheter, men dock icke i fullkomligt elände, såsom vissa minnestecknare påstått.

Daniel Defoe är intet snille av första ordningen, han tillhör icke första ledet av världslitteraturens stormän. Träffande har han, såsom skriftställare, liknats vid en av de soldater, som hela livet igenom vandra med tung packning och tarvlig ranson, kämpa såsom män i ledet, än i den ena, an i den andra härens sold och dö såsom underofficerare, men vilka genom en stor bedrift lyckas vinna ett hederskors.

Det hederskorset vann Defoe med Robinson Crusoe.