Hoppa till innehållet

Sida:Robinson Crusoe 1926.djvu/37

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
33

hammare, vilket allt sedermera blev oss till mycken nytta, synnerligen vaxet till förfärdigande av ljus.

Jag försökte ännu en list, som lyckades förträffligt. Moren hette Ismael, men kallades Moly.

— Hör du, Moly, sade jag, vår husbondes bössor äro ombord på båten. Kan du skaffa oss. litet krut och kulor? Kanske bli vi i tillfälle att skjuta alcamies[1] för vår egen räkning; jag vet att han har ammunitionsförråd i fartyget.

Moly lovade att skaffa det ombedda, och strax därpå kom han tillbaka med en läderpung, innehållande över ett halvt kilo krut, samt en annan dylik, i vilken fanns minst två kilo kulor och hagel. Jag fann dessutom en del krut i stora kajutan och hällde det i en nästan tom butelj, vars innehåll jag tömde i en annan sådan, och sålunda försedda med det nödvändigaste, seglade vi ut ur hamnen för att fiska. Garnisonen å den vid hamnens inlopp liggande fästningen kände oss och lät oss fritt passera, och då vi hunnit omkring två kilometer ut till sjöss, togo vi ned seglen och började vårt fiske. Vinden var nordnordost och således just icke fördelaktig för min plan; om den i stället varit sydlig, hade jag kunnat räkna på att nå spanska kusten eller åtminstone bukten vid Cadiz. I alla händelser hade jag fattat det fasta beslutet att fly från denna förfärliga plats — vinden måtte blåsa från vad håll som hälst

»Jag var en skicklig metare.»

Vi fiskade en god stund utan att få något, ty även om jag hade napp, drog jag ej upp reven. Vändande mig till Moly sade jag:

— Det här duger inte; vår husbonde blir på detta sätt illa betjänad; låt oss gå längre ut.

Han samtyckte utan att misstänka något och gick fram i fören för att tillsätta seglen. Jag satt vid rodret, och vi tillryggalade ännu ett par kilometer, varpå jag lade bi, liksom för att nu börja fiska, gav gossen styret och gick fram till moren, lutande mig ned bakom honom som ville jag upptaga något. Men i ett nu fattade jag tag i honom och störtade honom över bord. Genast var han uppe över vattenytan igen, ty han sam som en kork, och bad mig enträget att bliva upptagen i båten, då han lovade att göra allt vad jag ville och

  1. Ett slags sjöfågel liknande våra spovar.

Robinson Crusoe. 3