skicklighet. Det oaktat kommo vi ganska väl överens med dem en tid bortåt; de bemötte oss mycket vänligt, och i utbyte mot några småsaker, som vi gåvo dem, såsom knivar, saxar o. s. v., förde de till oss elva feta oxar av medelstorlek, vilka vi togo ombord å fartyget och nedslaktade. Av köttet använde vi en del färskt för vårt närvarande behov, men insaltade största delen för att öka fartygets proviant.
Vi måste kvarstanna här några dagar, sedan vi försett oss med nödiga livsmedel, och jag, som städse varit endast alltför nyfiken att se mig om i varje hörn av världen, dit ödet förde mig, gick även här i land så ofta jag kunde. En afton foro vi i land på östra sidan av ön, och folket, som i förbigående sagt är mycket talrikt, samlades i täta hopar på något avstånd ifrån oss, nyfiket betraktande vårt förehavande. Vi trodde oss icke löpa någon fara, emedan vi handlat flitigt med dem och blivit vänskapligt bemötta. Då folkskaran emellertid växte mer och mer, höggo vi tre grenar av ett träd och stucko ned dem i marken ett litet stycke framför oss, vilket på denna ö är ett tecken till fred och vänskap. Om motsidan är villig att ingå på det sålunda gjorda anbudet, uppsättas även där tre störar eller grenar, varigenom betecknas, att man även å denna sida är böjd för en fredlig sammankomst. Men i fredsvillkoret ingår det förbehåll, att ingendera parten har rätt att överskrida den andra partens genom de tre grenarna betecknade gränslinje, varför man å ömse sidor är fullkomligt säker inom sina störar, under det att området emellan de båda partiernas gränser är neutralt och bildar den plats, där man fritt kan umgås, samtala eller handla med varandra. Dock får man icke medföra sina vapen dit in; vill man beträda denna plats, måste man först sticka ned alla sina kastspjut och lansar inom sin egen gränslinje. Begås något våld på det genom överenskommelsen helgade området, är freden genast bruten; var och en rusar tillbaka till sitt område och fattar sina vapen, och så är stilleståndet slut.
Ovannämnda afton hade en större folkmängd än vanligt samlats för att åse vår landstigning, men de visade sig alla mycket vänskapligt sinnade. De medförde flera slag av födoämnen, vilka vi köpte av dem för de vanliga småsakerna. Kvinnorna hade med sig mjölk och rotfrukter och även annat, som vi kunde använda. Allt var gott och väl; vi beslöto till och med att tillbringa natten på stranden, för vilket ändamål vi inrättade oss så gott vi kunde med till buds stående medel.
Jag vet ej vad orsaken var, men jag kände mig icke riktigt belåten med att tillbringa natten på detta ställe. Båten, som fört oss i land, låg för ankar vid pass ett stenkast från stranden; det föll mig in, att jag hellre ville sova i den. Jag ropade därför på de båda matroserna, som blivit kvarlämnade till båtens bevakning, att komma och hämta mig. Så skedde,
