Hoppa till innehållet

Sida:Robinson Crusoe 1926.djvu/560

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

556

Min gamle kompanjon hade i själva verket all anledning att vara belåten med det ekonomiska utslaget av vår resa, ty sedan vi fördelat vinsten lika oss emellan, kom på varderas andel en summa av 52,765 kronor 53 öre. Dessutom innehade jag en samling diamanter, som jag köpt i Bengalen, representerande ett värde av inalles närmare elvatusen kronor.

I Hamburg tog den unge fursten avsked av oss för att fortsätta färden uppåt Elbe. Det var hans avsikt att begiva sig till hovet i Wien för att ställa sig under dess beskydd. Härifrån ärnade han inleda korrespondens med dem av sin faders vänner, vilka ännu voro i livet.

Vid avskedet yttrade den unge mannen med rörd stämma till mig:

— Min ärade herre, tillåt mig att betyga eder min djupaste och innerligaste tacksamhet för den stora tjänst, ni så ädelmodigt gjort mig, och för all den vänskap, ni bevisat min stackars olycklige fader! Så länge jag lever skall jag bevara minnet av eder såsom min störste välgörare!

Jag har nu icke mycket att tillägga. Efter nära fyra månaders vistelse i Hamburg lämnade jag denna stad och reste landvägen till Haag. Här inskeppade jag mig på paketbåten till London, dit jag anlände den 10 januari 1705 efter att hava varit frånvarande från England under en tid av tio år och nio månader.

Och nu, käre läsare! bereder jag mig till en längre resa än någon av dem, jag i denna bok skildrat för dig; ty efter en sjuttiotvåårig levnad av de mest växlande öden och äventyr har jag äntligen lärt mig uppskatta värdet av ett stilla och tillbakadraget liv, och jag tror, att ingen lycka i världen övergår denna: att få sluta sina dagar i frid!