Sida:Robinson Crusoe 1926.djvu/59

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
55

När jag kom ned ur trädet, blickade jag åter omkring mig och varseblev genast räddningsbåten, som drivit i land ungefär fyra kilometer till höger om mig. Jag vandrade längs stranden så långt jag kunde för att komma till båten, men plötsligt hejdades jag av en liten, ungefär en kilometer bred havsvik, som utbredde sig emellan mig och mitt mål. Mera angelägen att nå fartyget, där jag hoppades finna några livsmedel, övergav jag för tillfället mitt uppsåt och återvände till min landningsplats.

»Jag insomnade snart.»

Framemot middagstiden var havet nästan lugnt, och tidvattnet hade dragit sig så långt tillbaka, att jag kunde nalkas fartyget på cirka en halv kilometers avstånd. Här fann jag till min sorg och grämelse, att om vi stannat ombord, hade vi alla blivit räddade; d. v. s. vi hade kunnat komma i land, och jag skulle ej hava råkat ut för den stora olyckan att bliva bortövad allt sällskap och varje tröst, såsom nu var fallet. Denna föreställ-