62
och en bössa av annat slag, en mindre kvantitet krut samt en stor påse hagel. Där fanns även en rulle valsat bly, men den var så tung att jag ej kunde lyfta den, ännu mindre få den över fartygets reling ned på flotten.
Utom detta medtog jag även alla de kläder jag kunde finna samt ett reservfocksegel, en hängmatta och en del sängkläder. Sålunda var min andra laddning färdig, och till min stora tillfredsställelse lyckades det mig även denna gång att få den lyckligt och väl i land.
Under frånvaron från min primitiva bostad hade jag hyst en viss fruktan för, att mitt matförråd skulle bliva uppätet av någon obestämd fiende, men vid min återkomst fann jag allt i sin ordning. På en av kistorna satt dock ett djur, liknande en vild katt; vid mitt annalkande hoppade djuret ned från kistan, men stannade på blott några få stegs avstånd från mig. Det tycktes icke hysa någon fruktan för mig utan betraktade mig som om det haft lust att stifta en närmare bekantskap. Jag lade an med bössan och siktade på den objudne gästen. Men denna rörelse rubbade ej det omisstänksamma djurets lugn; det gjorde ingen min av att fly. Då kastade jag till det en bit skorpa, varvid jag egentligen gjorde mig skyldig till ett slöseri, all den stund mitt förråd var ringa. Emellertid sprang djuret fram och nosade på den erbjudna gåvan, förtärde den begärligt och tycktes vänta ytterligare undfägnad. Men jag hade icke mera att undvara, och efter en stunds fåfäng väntan avlägsnade sig djuret.
Sedan jag väl fått min andra last i land, varvid jag måst öppna de stora och tunga kullådorna och forsla innehållet i mindre partier, tog jag itu med att förfärdiga mig ett tält av seglet och några stänger, som jag för detta ändamål huggit. Sedan jag fått det färdigt, stuvade jag in däri allt vad som behövde skyddas för sol och rägn. Därpå barrikaderade jag tältet runt omkring med de tomma kistorna, tunnorna och lådorna, på det jag skulle vara någorlunda skyddad mot ett plötsligt anfall av vare sig människor eller djur.
Sedan detta arbete var fullbordat, tillbommade jag ingången till tältet med bräder på inre sidan, och uppreste en tom kista utanför densamma. Därefter bäddade jag åt mig på marken, och sedan jag lagt två pistoler vid huvudgärden och bössan bredvid mig, lade jag mig och sov hela natten mycket gott. Jag var ytterligt uttröttad, ty natten förut hade jag sovit obetydligt och sedan arbetat strängt hela dagen med den från skeppet hämtade laddningen.
Nu ägde jag i sanning ett så väl fyllt magasin, att en ensam man som jag kunnat vara till fullo belåten därmed. Dock var detta icke fallet, ty så länge fartyget ännu bibehöll sin upprätta ställning, ansåg jag mig böra taga därifrån så mycket jag rimligtvis kunde. Därföre återvände jag om-
