80
mina måltider. Jag gjorde ännu ett bord, men därefter var det nära slut med mitt brädförråd.
24 dec. Mycket rägn hela natten och hela dagen, varför jag höll mig hemma.
25 dec. Rägn hela dagen.
26 dec. Intet rägn; vädret var svalare och skönare än förut.
27 dec. Jag sköt en ung get och sårade en annan i benet, så att jag kunde taga den med händerna och leda den hem. Väl hemkommen, lade jag ett förband om djurets ben, som var avbrutet.
Anmärkning. Jag vårdade geten med sådan omsorg, att den snart blev fullkomligt återställd i sitt ben. Därefter blev den tam och gick och betade på gården framför min bostad utan att synas vilja avlägsna sig. Jag fick då den tanken att uppföda tama djur för att hava något att livnära mig av, sedan min ammunition tagit slut.
28, 29, 30 och 31 dec. Förfärligt hett utan någon vindpust. Jag kunde ej gå ut förr än på aftnarne för att skaffa mig föda. För övrigt använder jag tiden inomhus för att ordna mina saker.
1 januari 1660. Fortfarande mycket hett, men jag gick ut med bössan tidigt och sent och vilade mitt på dagen. När jag på eftermiddagen denna dagen fördjupat mig längre än vanligt inåt dalarne, som sträckte sig åt mitten av ön, såg jag en mängd getter, vilka dock voro ytterst skygga och svåra att få inom skotthåll. Jag beslöt att försöka inöva min hund till jakt på dem.
2 jan. Följaktligen tog jag hunden med mig denna dag och hetsade honom på getterna; men jag hade misstagit mig, ty de vände sig alla hotfullt emot honom, varför han icke vågade närma sig dem.
3 jan. Jag började mitt bålverk eller fästningsvall, den jag av fruktan att bliva anfallen beslöt att göra mycket stark och fast.
Anmärkning. Som denna vall förut blivit beskriven, vill jag här icke upprepa, vad jag nedskrivit om densamma i min dagbok. Endast detta vill jag anmärka, att vallens fullbordande upptog tiden ända från den 3 jan. till den 14 april, fastän dess längd ej var mera än omkring tjugufyra meter i halvcirkel. Platsen mellan båda ändarna upptogs av klippväggen, i vars mitt grottans öppning var belägen. Avståndet dem emellan var ungefär åtta meter.
Under hela tiden arbetade jag mycket strängt, fastän rägnet hindrade mig flera dagar, ja veckor. Men jag var särdeles angelägen att få min inhägnad färdig — förr kunde jag icke känna mig trygg. Ingen kan föreställa sig, vilket otroligt arbete det hela kostade mig, synnerligast pålarnes hemforslande och neddrivning i marken; jag gjorde dem även mycket grövre än nödigt.
Sedan vallen äntligen blivit färdig och på utsidan beklädd med grästorv, hoppades jag, att ingen, som möjligen landstege i närheten, skulle kunna upptäcka att här vore en mänsklig boning. Det var min lycka att jag iakttog
