DANIEL DEFOE
LEVNADSTECKNING
AV
KARL WARBURG
»ROBINSON CRUSOE» är ett namn, som är känt för de allra flesta. Därmed är förknippat historien om den unge sjömannen, som, vräkt av havet på en obebodd ö, tvangs att i kampen för livet och uppehället anstränga alla sin själs och kropps krafter för att ensam och avstängd från allt samkväm uteslutande genom eget arbete hålla sig uppe. Det är en kulturutvecklingens saga i smått, en sinnebild av mänsklighetens kamp för tillvaron.
Robinson Crusoe är en av de böcker, som företrädesvis pläga lämnas ungdomen till läsning. Den store franske tänkaren, skalden och uppfostringsläraren Jean Jacques Rousseau skriver också om denna bok i sitt berömda uppfostringsverk »Emile»: »En bok finnes, som min son Emile först skall läsa. Den skall länge vara hans enda bokskatt och skall alltid intaga den främsta rangen bland hans böcker. Den skall vara den text, från vilken vårt samspråk om de mänskliga uppfinningarna och vetenskaperna skall utgå, den skall vara den prövosten, på vilken jag vill pröva framstegen i hans omdömeskraft, och så länge hans smak förbliver enkel och naturlig, vet jag att denna läsning skall skaffa honom nöje. Och vad är det för en bok? Det är engelsmannen Defoes Robinson Crusoe.»
»Engelsmannen Defoe.» Av tusenden, som hört omtalas Robinson Crusoe, torde endast ett fåtal minnas namnet Defoe.
Mycket beror detta kanske därpå, att de flesta människor gjort sin bekantskap med Robinson Crusoe såsom barn. Och det är ett egendomligt förhållande med barnlitteraturen. Ungdomen frågar icke stort efter författaren, den läser mera oreflekterat. Gossen och flickan är belåten med att boken finns och bekymrar sig föga om, varifrån den kommer eller under vilka förhållanden den uppstått.
