anhållan blev gärna beviljad, då gossarna genast igen skulle återvända till Holmen.
Och så bar det av för dem, och Rosa satt och viftade åt de kvarblivande med ett tankfullt uttryck i sitt ansikte, ty ett hjältemodigt beslut uppfyllde hennes bröst: hon ville giva ett nytt och rörande exempel på ädel självuppoffring.
Medan gossarna väntade på mjölken sprang Rosa till Phebe, uppmanade henne att genast lämna sina diskar, sätta på sig sin hatt och medtaga en biljett till onkel Alec, vari hon skulle förklara sitt något hemlighetsfulla beteende. Phebe lydde, och när hon gick ned till båten följde Rosa henne och sade åt gossarna, att hon inte var färdig att fara ännu, men någon av dem kunde ju komma över efter henne, när hon signalerade med en vit flagga från balkongen.
Innehållet i den biljett Phebe hade med sig var av följande lydelse:
»Snälla onkel! Jag ämnar intaga Phebes plats i dag och låta
henne roa sig i stället. Gör mig den tjänsten att icke fråga efter
vad hon säger, utan håll henne bara kvar, och bed gossarna vara
mycket snälla emot henne för min skull. Du skall ej tro att det är
så lätt att göra detta; nej, tvärtom, det är påkostande att gå miste
om den allra roligaste dagen. Men jag tycker, att det är så
egennyttigt av mig att behålla allt nöjet för mig själv och inte låta Phebe
få något roligt, och därför vill jag göra denna lilla uppoffring. Låt
mig nu få min vilja fram, och skratta inte åt mig. Jag försäkrar dig,
att jag gör det av uppriktigt hjärta, och att jag inte det ringaste
frågar efter något beröm därför. Hälsa till alla från
Rosa.»
— Gud välsigne det kära barnet, vad hon har för ett gott hjärta!
Ska vi fara efter henne, Jessie, eller låta henne få sin vilja fram?
sade doktor Alec, sedan det första utbrottet av blandad belåtenhet
och överraskning hade lagt sig.
— Låt henne vara, och gör icke hennes lilla uppoffring om intet. Jag vet att hon menar allvarligt, och det bästa sättet att visa henne vårt gillande är att låta Phebe få en riktigt glad dag. Jag försäkrar att hon gjort sig förtjänt därav, svarade mrs Jessie och gjorde ett tecken åt gossarna, att de ej skulle visa hur ledsna de voro över sina svikna förhoppningar, utan göra sitt bästa för att roa Rosas vän.
Det var mycket svårt att avhålla Phebe ifrån att genast bege sig hem, och hon förklarade, att hon inte skulle få ett grand roligt utan miss Rosa.
