den under de sällsynta ögonblick av vila, då de kunde stå på en värkande fot med huvudena behagligt nedsjunkna innanför de torterande kragarna, som raspade deras öron, så att örsnibbarna blevo scharlakansröda. Dessa ögonblick voro emellertid korta, och de spartanska gossarna fortsatte att dansa med småleende uppsyner, oförfärade trots den vånda, som ansatte dem, »både för- och akteröver», såsom Will sade.
Mrs Janes par bildade en sällsam kontrast till varandra, och inte ens denna stränga disciplinkvinna kunde återhålla ett småleende, då hon betraktade dem. Steve var överdådig och hade kunnat gifta sig på fläcken, så superfin var hans frack, så glänsande hans linne, så fulländad handskarnas passform, under det att stolthet och lycka till den grad jäste inom hans unga bröst, att det varit fara för en explosion, om icke dansen visat sig vara en säkerhetsventil, ty hans starkt utvecklade sinne för det passande ville icke tillåta honom att på annat sätt ge utlopp åt sin sinnesrörelse.
Kitty kände inga sådana betänkligheter och såg ut som en uppspelt liten zigenerska. Att se henne och Steve dansa var något, som kunnat förmå den allra vresigaste gamla ungkarl eller suraste gamla mamsell att småle, ty ett lyckligt älskande par är alltid en vacker syn, och två så muntra små gräshoppor som dessa får man sällan se.
Under tiden stod Mac med glasögonen på näsan och åsåg broderns prestationer med ungefär samma uppsyn, som en godmodig newfoundlandshund skulle åse en liten terriers krumsprång, emottog med tacksägelser de vägledningar, som Steve andades i hans öra, då han passerade förbi, och glömde dem alla minuten efteråt. När Mac icke var upptagen på detta sätt, stod han med tummarna nedstuckna i västfickorna och betraktade vimlet som en fundersam filosof med glad uppsyn, smålog ofta för sig själv, då någon lustig tanke drog genom hans hjärna, rynkade pannan, då något elakt skvaller nådde hans öra, eller stirrade i oförställd beundran, då ett vackert ansikte eller en vacker figur fångade hans blick.
— Jag hoppas, att de inte dansar livet ur flickan,