och Claras uppfostran skulle förstöra en ängel, sade d:r Alec hastigt.
— Men det blir svårt för oss att låta vår lilla Rose gå ut ur familjen. Hur skulle det vara med Archie? Han är väluppfostrad och en alltigenom präktig pojke.
Vid det här laget hade bröderna dragit sig tillbaka till arbetsrummet, och dock sänkte d:r Alec rösten, när han svaade:
— Du vet ju, att jag inte gillar giftermål mellan kusiner, så jag befinner mig i ett dilemma, Mac, för jag älskar flickan, som om hon vore min egen, och skulle icke kunna uppge henne åt någon man, som jag inte känner och litar på helt och hållet. Det tjänar ingenting till att vi gör upp några planer, för hon måste välja själv. Och dock önskar jag behålla henne kvar bland oss och ge åt en av våra gossar en hustru, värd att äga. Ja, fortsatte han, i det han besvarade den fråga, han hittills ignorerat, Archie är en präktig pojke, som skulle bli en utmärkt äkta man, om han någonsin kommer underfund med att han har ett hjärta. Jag är nog en gammal dåre, men jag tycker om att se litet mera romantik hos en så ung man som han, litet mer värme och entusiasm, förstår du. Välsigne gossen! Han skulle kunna vara fyrtio år i stället för tjugutre eller tjugufyra, så prosaisk, lugn och nykter är han. Jag är nu yngre än vad han är, och jag skulle kunna ge mig ut på giljarstråt som en Romeo, om jag endast hade ett hjärta att erbjuda en kvinna.
Doktorn såg ganska skamsen ut, medan han talade, och brodern brast i skratt.
— Hör du, Alec, det är riktig skada, att så mycken romantik och så många goda egenskaper som dina ska gå förlorade, så varför följer du inte dessa unga mäns exempel och ger dig ut på giljarstråt? Jessie har undrat, hur du burit dig åt med att inte förälska dig i Phebe på hela denna långa tid, och Clara är absolut säker på att du endast väntade, tills hon var i tryggt förvar under tants Plentys vingar, för att fria på hederligt, gammaldags maner.
— Jag! Doktorn var utom sig av häpnad vid denna
