vetenskap för en minut, och var den raraste kusin, som någonsin funnits, svarade Rose.
— Kan inte lova något, så länge jag svävar i okunnighet, sade den försiktige unge mannen.
— Det är en tjänst, en stor tjänst, och jag har inte lust att be någon av de andra gossarna om den, svarade den sluga unga damen.
Mac såg belåten ut, lutade sig fram och sade i litet älskvärdare ton:
— Säg, vad det är, och jag ska säkert göra det, om jag kan.
— Följ med mig på mrs Hopes bal i morgon kväll.
— Vad för något? Och Mac ryggade tillbaka, som om hon tryckt en pistol mot hans panna.
— Jag har låtit dig vara i fred så länge, men nu är det din tur, så gör din plikt som man och kusin.
— Men jag går ju aldrig på bjudningar! utbrast det stackars offret i förtvivlan.
— På tiden att börja nu, sir.
— Men jag dansar inte så, att jag kan visa mig.
— Jag ska lära dig.
— Jag vet, att min frack ser förskräcklig ut.
— Archie lånar dig en, för han ska inte gå.
— Jag är rädd för att det är en föreläsning, som jag inte kan försumma.
— Nej, det är inte — jag har frågat farbror.
— Jag är alltid så trött och slö om kvällarna.
— Det här är just vad du behöver för att vila dig och pigga upp dig.
Mac uppgav ett stönande och sjönk övervunnen tillbaka, ty det syntes tydligt, att han inte skulle kunna slippa undan.
— Vad har ingivit dig en sådan vanvettig tanke? frågade han barskt.
— Nödvändigheten. Men gör det ej, om det är så förfärligt svårt för dig. Jag måste gå på flera andra tillställningar, därför att de är anordnade för min skull, men sedan ska jag säga nej, och ingen behöver besvära sig för min skull.
Något visst i Roses ton kom Mac att svara helt ångerfullt, i det han samtidigt såg förbryllad ut: Det var inte min mening att vara ohövlig, och jag följer
