Sida:Rosor i blom 1927.djvu/65

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

sin lilla värld för sig själv, och in i denna fick icke ens vänskapen öga kasta en blick.

Just nu var Roses liv det muntraste, men Phebes var det lyckligaste. Båda deltogo mycket i sällskapslivet, ty den vackra rösten var välkommen överallt, och många voro redo att patronisera sångerskan, ehuru de hade varit ovilliga att erkänna kvinnan. Phebe visste det och gjorde intet försök att göra sig gällande; hon var nöjd med att veta, att de, hon höll av, satte värde på henne och satte sitt hopp till den tid, då hon skulle intaga den plats, hon var avsedd att fylla.

Just vid det här laget intresserade man sig mycket för ett nytt hem för föräldralösa små flickor, som dock icke kunde bli färdigt till följd av brist på kapital. Campbellarna hade utfört sin andel av arbetet och verkade alltjämt för den välbehövliga inrättningen. Flera basarer hade anordnats för detta ändamål, och flera konserter hade givits. Rose, som ägnat sig med liv och själ åt saken, föreslog nu, att Phebe skulle göra sin debut på den sista konserten, som skulle bli särskilt intressant, därför att alla småbarnen skulle övervara den och man väntade, att de genom anblicken av sin oskyldiga hjälplöshet skulle tala för sin egen sak, såväl som röra åhörarnas hjärtan genom de enkla melodier, de skulle sjunga.

Några av familjen trodde, att Phebe skulle göra invändningar mot en så enkel början, men Rose kände henne bättre och blev icke besviken, ty när hon framställde sitt förslag, svarade Phebe beredvilligt: Var skulle jag väl kunna finna ett bättre tillfälle och en lämpligare plats att träda inför allmänheten än just här bland mina små systrar i olyckan? Jag ska sjunga för dem av hela mitt hjärta, men jag måste vara en av dem, och det får icke göras något väsen av mig.

— Jag ska ordna allt, såsom du vill ha det, eftersom det inte blir någon annan vokalmusik än din och barnens sång, lovade Rose.

Och det var tur, att hon gjorde det, ty familjen blev mycket upprörd över utsikten till »vår Phebes debut» och skulle ha gjort väsen av saken, om flickorna icke hade motsatt sig det. Så att efter mycken