Detta allt bevittnar på den ena sidan, hans farhåga för det oberoende Folkets deltagande i Nationens vigtigaste angelägenhet; men också på den andra, hans förmätna förakt för Folkets omdömen. Jag högaktar Norriges Militaire, jag vet att ibland den finnas Män af lika mycken upplysning som heder; men jag väntar icke att de blifva valde eller låta sig väljas att spela en rôle i denna Riksdagsfarce. Det är i alla fall ett oförsynt gäckeri med Norrska Folkets rätt och vett, att vilja gifva anseendet och myndigheten af en Nordisk National-representation åt en, åtminstone i formen, Turkisk Janitschar-Församling.
Ni talar redan Herr von Holten, om Statens Hemliga Fiender. Ni utkastar redan eldbränderna att tända det inbördes kriget. Har Er Prins också Guillotinerna färdiga? Tro mig, Herr GeheimeRåd, han uppehåller sig icke länge dem förutan. Att öppna bref, att med Spioner bevaka vänners förtroliga samtal, att afsätta en och annan Andelig eller Verldslig Embetsman, att med utomordentlig inqvartering betunga de misstänkta o. s. v., dessa små skräckmedel blifva snart
