Candidater vid detta Thronval, och deribland äfven Prins Christian Frederik, framställde sig eller framställdes. Ingen enda röst bland Vårt Rikes Ständer föll på någon annan än på Prinsen af Ponte Corvo, redan bekant för oss, icke blott af sina Hjeltebragder, utan ännu mera af sitt, bland hans dåvarande Vapenbröder, sällsynta ädelmod, som han flera år förut hade haft tillfälle att, utan någon möjlig enskild afsigt, äfven mot Svenska Krigsfångar utöfva. Förlåt oss, Herr von Holten! detta sjelfständiga, under hvilket ord Vi altid begripa lagliga, val. Förlåt oss att Vi, ibland Utländningar, häldre kallade till Vår Thronföljd en Henric den Fjerdes Landsman och Like, är en Christian den Andres.
Huru, i Guds namn; Herr Geheime-Råd! har Deres Höjvälbaarenhed kunnat i första ögonblicket af sin Embets-utöfning förleda Norriges Regent att underteckna en Handling, och just Sjelf-utropnings-Acten, hvaruti ordet Herrskesyge förekommer. Fruktade Ni ej att detta blotta ord skulle framkalla för Hans Höghets lifliga imagination, de förfärande Vålnaderna af dessa Norrmän,
