4. FAR OCH SON.
Frukosten var slutad, folket trängde sig ut från dörren.
»Stanna du, Olof!» sade Koskela-husbonden från högbänken. »Jag skulle ha något att säga dig.»
Olof blef het om öronen. Han visste hvad fadern ville tala om — han hade blott väntat att det skulle komma.
De voro nu på tre man hand. Modern stod vid ugnen. »Sitt ned!» ljöd det kallt från högbänken.
Olof lydde. Därpå hördes på en stund intet annat ljud än väggurets långsamma slag.
»Jag vet hvar din mor var i natt. — Att du inte skäms!»
Olofs hufvud sjönk ned.
»Kring öronen borde du få dig, och var inte alltför säker på att du inte får det också!
Olof vågade ej lyfta upp sin blick, men han märkte på rösten att fadern höll på att brusa upp.
»Hvad ämnar du egentligen ta dig för?» mullrade det åter från högbänken. »Börja med barn åt pigor — eller hvad?»
