Den här sidan har korrekturlästs
18
Inom den trånga cell
Från morgon intill qwäll,
Försmäktar jag hwar dag,
Blir lidande och swag. :,:
Jag tänker ofta så:
Hwi såg jag lifwet, då
Ej någon menska will
Mitt hjerta höra till? :,:
Hwart djur, på marken är,
Det wård och omsorg bär
Om sina ungars hop,
Och känns wid deras rop. :,:
Men menskan ensam blott
Åt ödets grymma lott
Kan lemna sina små;
Hur skall jag det förstå? :,:
Uti en farlig werld;
Bland dårskap, synd och flärd,
