94
Vi hörde trummors hvirflar, vapens skall,
Vi sågo hjeltebragd och hjeltefall.
Ack, än allt jemt skall i de trefna tjällen,
Hur tider vexla, år förgå på år,
När lampan tänds i mörka vinterqvällen,
En rosig barnaflock med gyllne hår
Hans bilder läsa, andaktsfullt förnimma
Den gamla psalmens ljud i Lützens dimma
Och följa stolt i nattlig, månklar stund
Den elfte Carl på segertåg till Lund.
Då våga barnamunnar knappt att andas,
I lampans skimmer helga syner blandas,
Vid flingans fall, på fält af drifvor hvitt
Man anar hjeltehamnars vålnadsridt;
Men in i rummet tänds en stjernegloria,
Det Sveriges genius är, som oförtänkt
De unga hufvud signar, som sig sänkt
Mot boken om vår härliga historia.
Då, om en ande kan från evig fred
Till jordens dälder åter blicka ned,
Skall forskarn glädjas, att hos Sverige slägte
Hans verk en helig; kärleks flammor väckte.
