Den här sidan har korrekturlästs
Aning och förbidan.
Om Honom seklen gömde
En helig anings skatt,
Kaldéens vise drömde
Om Honom mången natt.
När lägrad lugnt på marken
Kamelahjorden låg,
Från tjället patriarken
Mot stjernefästet såg
Och sporde månens lampa,
Som sken på palmens träd:
»När skall på ormen trampa
Omsider qvinnans säd?»