Den här sidan har korrekturlästs
128
Flägt ur glömda barndomsdalar,
Sus, som kom från Lifvets trä,
Brutna sång, som ömt hugsvalar,
Lärd en gång på modersknä —
Hvadan åter dessa ljud
Om odödlighet och Gud?
Då kan intet mer oss hämma,
Flärden ej, om ryktet mån,
Ej den falska blygselns stämma,
Ej den kalla verldens hån:
Det må gå hur helst det vill,
Mästarn vill man höra till.
Kalla verld, du får ej undra!
Mera rörs den gäldenär,
Som, »var skyldig flere hundra»,
Än den föga skyldig är,
När en magt, oändligt huld,
Korsar öfver all hans skuld,
