Sida:Sånger och bilder (af Wirsén).djvu/156

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

144


Den femte bar det namn jag älskat mest,
Hon nämndes Dikt och smyckad är till fest.
Till formen skön, i färgers prakt hon log,
Men intet hjerta under silket slog.
 
Från deras lampor ingen glans flög ut,
Der var den ljufva kärleks olja slut.

»Låt upp, låt upp!» — Men dörrn ej flög på glänt.
En stämma ljöd: »jag eder aldrig känt.»